Kulturpolitiskt seminarium i Helsingfors

Under en krispig höstförmiddag i september i Helsingfors bjöd Stiftelsen Tre Smeder in till ett kulturpolitiskt seminarium på Svenska Teatern. Närvarande var representanter från flera olika organisationer inom kultur- och scenkonstfältet på svenska i Helsingfors samt Stiftelsen Tre Smeders styrelse och ombudsman. Syftet med seminariet var att öka transparensen kring stiftelsens verksamhet samt förbättra dialogen mellan stiftelsen och bidragsmottagare inom kultur- och konstfältet.

Från vänster: Dan Henriksson, Anna Bengelsdorff-Lindstedt och Johanna Welander.

Efter en lång tid av osäkerhet och inställda föreställningar, var det en upprymd stämning i foajén när representanter från de olika organisationerna fick chansen att byta erfarenheter och träffas igen efter en lång paus på grund av Coronapandemin. När kaffet var uppdrucket samlades deltagarna i salen vid Amos-scenen på Svenska Teatern för att lyssna på styrelseordförande Marcus Rantalas inledande taltur.

Hoppfullhet kombineras med oro inför framtiden

Den festliga stämningen förvandlades snabbt till allvar när de olika organisationerna presenterade sig själva och hur de ser på framtiden efter pandemin. Faktumet att kulturfältet lidit enormt mycket under de senaste åren med såväl osäkerhet och inställda produktioner och premiärer i kombination med stor oro för såväl verksamhet och all personal, har resulterat i en stor trötthet inom kulturfältet. 

Samtidigt som oron gjorde sig påmind i salen framkom även en stor värme bland branschkollegorna. Tillsammans vågar de se hoppfullt på framtiden och hela rummet lyftes av energin som framkom när framtidsplaner bollades och idéer utvecklades.

Åsa Nybo beskriver Universums verksamhetsupplägg.

Stiftelsen Tre Smeders önskan med seminariet var att skapa en djupare kontakt och förståelse och samtidigt förbättra samarbetet mellan stiftelsen och kulturfältet för att kunna arbeta mer tillsammans. Efter seminariet konstaterade styrelseordförande Marcus Rantala att kulturfältets kämparglöd verkligen lyste fram under dagen. Samtidigt poängterade han det akuta behovet att fortsätta stöda och hjälpa branschen vidare för att tackla de fortsättningsvis utmanande förhållandena som påverkas av pandemin och dess effekter, inte minst de ekonomiska.


Stora möjligheter och gemenskap inom scenkonsten

Att det finns enorma möjligheter inom den svenskspråkiga kulturen i Finland var något som samtliga i rummet kunde enas om. Det var inte bara samarbetet mellan Stiftelsen Tre Smeder och de olika organisationerna som utvecklades under den höstiga septembertisdagen, utan även tankar kring ett mer gemensamt kulturfält lyftes fram.

– Vi borde se finlandssvensk scenkonst lite mer som ett typ av NHL där vi tillsammans jobbar för något större och sedan kan vi kämpa mellan “lagen”, men med en gemensam riktning och mål: Att utveckla och stärka den finlandssvenska scenkonsten både i Svenskfinland men även på den finska sidan, kommenterade Dan Henriksson, Teaterchef på Klockriketeatern, i sin presentation vilket snabbt fick medhåll av flera i diskussionen.

Dan Henriksson, Teaterchef på Klockriketeatern.

Önskan om att få stanna upp och fördjupa

I och med lättnader i restriktioner kan föreställningar, som skjutits upp på obestämd framtid, nu färdigställas för att ta emot publiken igen, vilket innebär att den kultur- och scenkonst intresserade kommer få ta del av ett ordentligt utbud när branschen fått göra sin efterlängtade comeback. Samtidigt som de sista detaljerna finslipas och önskan om att äntligen få spela i fullsatta lokaler troligen kommer uppfyllas, finns en stor oro bland kulturfältet att än en gång behöva stänga igen och mötas av ovisshet och osäkra tider.

Många vittnar om en större försiktighet till framtiden och en önskan om att få stanna upp och fördjupa sig där de står idag. Från alla håll, och främst finansiärers, finns ofta ett krav om att organisationerna ska var i ständig i utveckling. Under diskussionerna framkom hur problematiskt det ständiga kravet på utveckling av organisationen kan vara, eftersom kulturfältet själv ser varje enskild produktion som en utveckling i sig. Önskemål om fler parametrar som mäter tillväxt, som i sig ofta leder till finansiering, lyftes upp under diskussionen med resonemanget att kultur kan se ut på så många olika sätt.

Joanna Wingren, konstnärlig ledare, producent och skådespelare på Blaue Frau.

Joanna Wingren, konstnärlig ledare, producent och skådespelare på teatergruppen Blaue Frau, utvecklade resonemanget ytterligare genom att exemplifiera teatergruppens återkommande problem där finansiärer ofta vill mäta tillväxt i form av ökade intäkter eller större publik.

– För oss kan det till exempel vara fullt om vi är 20 personer i publiken. Då blir det helt fel om man inte ser på varför vi väljer att ha mindre publik, än exempelvis andra teatrar, utan endast ser på antal. För vår del handlar det om att ha ett relativt lågt publikantal i och med att vi är en interaktiv teater, förklarade Wingren under seminariet.

Efter ett lyckat seminarium med intressanta och stundvis väldigt känslofyllda diskussioner tömdes salen vid Amos-scenen för denna gång. Stiftelsen Tre Smeder vill rikta ett stort tack till alla deltagare för en lärorik och trevlig dag!